Dagens Nyheter – 17 september 1866, sida 2

Gardeskaptenen lät varna sig häraf; han insåg genast att fru du Barry af någon anledning ville hindra den sorgklädda damen från att komma i Ludvigs närhet. Hvem söker ni, min syster? frågade han, i det han vände sig till nunnan. Denna pekade på ingången till den kungliga våningen. — Omöjligt! sade hertigen; jag har mycket bestämda order och vågar således icke på något vilkor släppa er in. Karmeliternunnan upplyftade sin slöja och herr VAiguillon varseblef till sin öfverraskning, att han hade prinsessan Louise framför sig. Att på en allmän mottagningsdag förbjuda konungens dotter inträde till sin far var mera än den omtänksamme hofmannen ansåg för klokt att riskera: Det hade varit en exempellös djerfhet som skulle ha åstadkommit en förfärlig skandal: Han bugade sig vördnadsfullt och ämnade gifva soldaterna tecken att de skulle skyldra gevär för prinsessan. Nunnan afböjde detta genom en hastig åtbörd med handen: — Jag bryr mig icke mera om sådan fåfänglighet, sade hon, På samma gång jag drog mig från verlden, afsade jag mig alla ärebetygelser. Med en behaglig nick fortsatte prinsessan sin väg åtföljd af fröken Tabitha. Ulic Blake lemnade galleriet för att uppsöka sin kusin. Hertiginnan de Beaufremont mottog just mätressens tacksägelse för den beredvillighet; hvarmed hon efterkommit hennes begäran; då dör