Dagens Nyheter – 17 september 1866, sida 1

omfattar med varm tillgifvenhev: Förstår ni mig? Det förnäma fruntimret svarade med knappt hörbar stämma: — Ja: — Och ni vill ge med er? — Är det en befallning? — Jag är tillsagd att framställa en begäran, men ansvarar ej för att icke en befallning gömmer sig detunder, genmälde ministern med en betydelsefull blick. Fru de Beaufremont förstod honom fullkomligt. Hon satte sig vid ett bord och skref i hast följande biljett vill sin dyra vän: Min käraste! Jag är förtviflad. Min hand darrar, och mina tårar nästan förblinda mig: Jag vet knappast hvad jag skrifver. Min syster, marskalkinnan dAubigny ligger nära döden på sitt slott i Picardie; , Jag skyndar att bistå och trösta benne: Ack! mitt hjerta vill brista. Evigt er Beaufremont. — Är ni nöjd? frågade hon, i det hon lemnade polisministern brefvet: — Fullkomligt. Innan hon förseglade det; stänkte hon några droppar vatten på papperet. Herr de Sartines betraktade henne förvåbad. — Ni glömmer, sade damen skrattande, att jag var nära att drunkna i tårar, när jag skref detta. Ministern aflägsnade sig, intagen af beundran öfver hertiginnans utmärkta takt. Vi må också tillstå att, enligt vår, åsigt, ingen annan än en fransyska skulle ha fallit på