Dagens Nyheter – 15 september 1866, sida 3

— 0, denna verld! denna verld! utropade hon. Jag skulle icke ha anat ens hälften af dess ömklighet och dårskaper, om ej det svarta kabinettet funnits. Detta var namnet på den verkstad der kopior af alla vigtigare. personers sigiller graverades: — Huru många intriger, tillade han, har jag icke derigenom blifvit satt i tillfälle att afslöja och omintetgöra! Sannerligen, herr dOigny, både jag och hans majestät stå i stor tacksamhetsskuld till er: — Ego et rex meus, tänkte postdirektören, ihågkommande Wolseys ord. Emellertid krusades hans läppar af ett artigt leende, han bugade sig med alla tecken till djup vördnad och kysste den lilla välbildade hand som räcktes: honom. . En af de ädlingar, som tillhörde mätressens uppvaktning, inträdde i budoaren med en biljett; hvilken hån frambar till sin herrskarinna på en förgylld bricka. Grefvinnan läste genom skrifvelsen två gånger. Dess innehåll måste ha gjort henne ledsen; ty hon stampade med foten och utbrast i snäsande ton. — Ni behöfver icke vänta! Den högvälborne betjenten lemnade rummet med brådskande steg: — Herr de Sartines, tillade hon, i det hon vände sig till den herre som bar detta namn; hvilket af rikets embeten är det ni bekläder? — Jag är polisminister, genmälde den tilltalade; oo— Hvaraf kommer det sig då att våra befallningar (lastens representant i Versailles hade