ej bör hoppas finna någon sådan här iverlden Jag vill icke döma hertiginnan strängt; men jag har för längesedan bildat mig en åsigt om henne, och derföre ville jag ieke att-ni skulle anförtro henne mer än hvad som var nödvändigt för henne att veta. Framtiden skall utvisa om prinsessan Louise af Frankrike hade rätt: —A XVI, Fru du Barrys våning var belägend i den del af slottet i Versailles, hvarifrån man har utsigt öfver det storartade orangeriet. I hennes budoar afgjordes rikets angelägenheter; ofta nog utan att man ens brydde: sig om att rådfråga den verklige konungen, som nästan aldrig vägrade sitt bifall till de åtgärder hans favoritmätress rekommenderade. Den listiga qvinnan, hvilkens skönhet utöfvade ett så olycksbringande inflytande på Frankrikes öde, satt, eller rättare låg på en hvilosoffa. Polisministern herr de Sartines och ge neralpostdirektören baron MOigny befunno sig i rummet äfvensom grefvinnans hårfrisör. Baronen hade fört med sig en mängd bref; skrifna af framstående personer i Frankrike. Vid dessas öppnande kade man begagnat en metod som en engelsk minister i våra dagar visat sig: synnerligen väl känna till; Grefvinnan genomögnade brefven och valde ut dem som hon trodde skulle roa konungen. Åt innehållet i somliga skrattade hon hjertligt, vid läsningen af andra sammandrog hon ofrivilligt ögonbrynen: