Dagens Nyheter – 15 september 1866, sida 2

BR ANAR ISRN SKO SRVER SRS ER (SOSSAR fru Beaufremont på ålderdomen; mycket af ung domens liflighet; hon omfattade eller låtsade omfatta sina vänner med innerlig tillgifvenhet, fördömde den moderna sällskapstonen och trifdes dock oändligt väl i sällskaper. Som hon var barnlös och omätligt rik åtnjöt hon mycket anseende vid hofvet. Det var många år sedan hon och fröken Macnamara träffades, och de skulle ej ha kännt igen hvarandra om de råkats på gatan. — Mitt hjertas vän, min vackra irländska, utropade hon med en åtbörd som skulle ha gjort heder åt mamsell Clairon, nutidens största aktris. Himlen har således haft medlidande med min sorg och tillstadt att vi ännu en gång skulle mötas här i verlden;: Jag har fällt mången saknadens tår vid minnet af dig, sedan vi skiljdes åt. Ellens tant omfamnade henne och kunde dervid icke låta bli att förebrå sig sjelf; det hon aldrig gråtit deröfver att hon varit skiljd från fru Beaufremont: Syster Louise smålog lugnt; måhända förstod hon de båda damerna bättre än de förstodo sig sjelfva. — Fröken har en anhållan att framställa till hans majestät, anmärkte hon. Kanske ni, fru de Beaufremont, vill ha den godheten att presentera henne? — Mycket gerna, och jag är synnerligen förtjust öfver att så här oförmodadt ha kommit i tillfälle att på något sätt gagna min söta vän. Om tre dagar skall jag följa benne till Versailles: Fröken Macnamara ämnade just redogöra för anledningen till sin resa, då en blick från prinsessan tystade munnen på henne;