Dagens Nyheter – 14 september 1866, sida 2

der revolutionen. Mot qvällen återkom O Reilly; han mottog sin ungdomsvän med mycken värma. De språkade sedan om S:t Omer, samt fordna glada och ledsamma dagar; men Karoolan undvek noga att nämna något om de angelägenheter, som för tillfället egentligen sysselsatte hans tankar. — Stannar nilänge i Paris? frågade OReilly. — Det tror jag icke, genmälde den så tilltalade: En af mina församlingsbor, den högtärade fröken Tabitha Macnamara gaf mig vid min afresa bemifrån ett ärende att uträtta som gör mig mycket besvär och hufvudbry. Hon bad mig söka upp den qvinna hvilken tjenade såsom kammarjungfru hos hennes aflidna systerdotter, kapten Redmond ONeils hustru zs:: Känner ni kapten ONeil? — Nej. — An hans kusin, Ulic Blake då? — Nej. — Det är märkvärdigt hvad det möter stora svårigheter att få reda på denna kammarjungfru, tillada Karoolan. Men jag skall väl göra några försök till. ..: — Det blir lönlös möda, anmärkte hans vän. God natt: Ö De båda männen togo hvarandra i hand och åtskiljdes. Den ene af dem åtminstone kände sig fullkomligt tillfredsställd. Han hade funnit det spår han sökte. Lucille Chomont var på Bastiljen, derom hyste han nu icke det ringaste tvifvel; . Samma afton omtalade den värde presten för fröken Macnamara,; hvilken upptäckt han gjort; lyckligtvis icke blef på något sätt förstördt un