Dagens Nyheter – 14 september 1866, sida 1

bar, ehuru detta blifvit från ett håll satt i tvifvel. När en kofman en dag gick länge och smickrade en dum preussisk monark -— det har händt någon gång att Preussen haft en sådan! — för de stora idrotter han skulle hafva utfört, utbröt till slut monarken med förvåning: Potztausend Donnerwetter, haben wir das. alles gethan?! Lika förundrad lärer nog riksarkivarien Nordström vara nu för tiden när han den ena aftonen får höra allt det granna som bokbindaren Frykblad sade om honom på börs-mötet; när han den andra aftonen höjes af Dagligt Allehanda till skyarne såsom den rättrådigaste man, som funnits, finnes eller kan komma att finnas på jorden; och den tredje aftonen — det var i går — blir af samma Allehanda höjd upp ofvan skyn, så att det torde bli svårt för protektionisterna och de konservativa att få honom hit ned igen till att föra deras talan. Vi börja tycka att det är en pligt för oss att sätta litet ättika till så mycken sötsirap, för att icke hr riksarkivarien må blifva alldeles bortskämd. Det är i denna menniskovänliga afsigt som vi anföra några ord ur rikets ständers revisorers berättelse, afgifven den 14 oktober 1864. Revisorerne granskade riksgäldsfullmäktiges åtgöranden för anskaffande af 35 millioner till jernvägsbyggnadernas fortsättande. De sade derom att då kapitalrabatten utgjorde för 1860 års lån sex procent, hade deremot för 1864 års lån blifvit beviljade sådane fördelar som motsvarade omkring tio procent. I det följande vände revisorerne gig direkt mot riksarkivarier Nordström och visade att den promemoria som han utdelat i England angående Sverges financiella ställning innthållit sådana förvillande misstag, att revisorerna icke funno besynnerligt att låneförsöket der misslyckades. — Efter flera andra svåra anmärkningar sade revisorerne till slut: Till rikets ständer öfverlemna nu revisorerne att bedöma hvad afseende här ofvan gjorda anmärkningar må förtjena. För revisorerne vill det synas, som hade detta vigtiga uppdrag icke blifvit af fullmäktige handlagdt på det sätt, som med skäl kunnat förväntas och för sakens framgång varit att önska; — och hos revisorerne har, på grund af allt hvad i denna sak förekommit, tvekan uppstått, huruvida riksgälds-kontorets styrelse, sådan densamma nu är organiserad, må kunna anses fullt tjenlig att vidare handhafva bestyret med statens låneoperationer. Dessa anmärkningar besvarades af riksgäldsfullmäktige i en af hr Nordström hufvudsakligen uppsatt förklaring, men den hbjelpte icke. Ständerna gåfvo icke decharge utan ett ogillande. Så var det med den saken: Allehanda medger att hr Nordström är envis, och det ckänner till de häftiga -uppträdena i komiteer och utskott; mens canledningarne ha varit mindre hedrande för hr Nordströms motparter, förstås! Att hr Nordström var emot representationsförslaget var också rätt, förstås, och bevisar icke att han var reformfiende: Allt hvad hr Nordström gör är rätt, kaa icke vara annat än rätt: Hr Nordström är Gud, och Allehanda är hans profet. Den, som inte tycker det, han här till aDagens Nyheters stora fårskock; så att nu veta våra 7000 abonnenter hvad de tro skola: Medan vi tala om statsrevisionen erinra vi oss att det var en annan af Dagligt Allehandag kandidater, kapten von Francken, som i fjol utaf underdånigt nit väckte motionen hos statsrevisorerna att de skulle gå och uppvakta prins Oscar i anledning af hans sons födelse!