det ok, hvarunder han suckade; men det lyckades honom icke. Så. väl hade denna märkvärdiga qvinna förstått ställa till åt sig, att hennes uppvaktning var mycket talrikare än en vanlig laggift drottnings, och att hennes inkomster vida öfverstego dem en sådan plägade hafva. För att slippa vistas i Versailles och se huru allting der tillgick, hade kungens yngsta dotter, prinsessan Louise, blifvit nunna i karmeliterklostret uti S:t Denis. Hennes systrar qvarstannade i sin fars palats, men ingen egnade dem någon uppmärksamhet. Tronföljaren, sedermera konung Ludvig XVI, och hans gemål, den vackra och olyckliga Maria Antoinette, lefde jemförelsevis mycket tillbakadraget. Ehuru arfvinge till kronan, hade prinsen nästan intet inflytande. Tvärtom hölls han i okunnighet om statens affärsställning: Det var grefvinnan du Barry som bäst kände denna; i hennes budoar afgjordes riksvigtiga ärender, och hon tillsatte samt afskedade ministrar efter sitt godtfinnande. Så stod det till i Frankrike, när Ellens moster anlände till Paris, åtföljd af fader Karoolan, den trogna Katty och hennes man: Ehuru fader Karoolan icke hade den ringaste ide om de faror, för hvilka han utsatte sig genom att deltaga i denna färd, förstod han dock att ban skulle råka ut för en hop svårigheter, som endast genom ytterlig försigtighet kunde öfvervinnas.