Dagens Nyheter – 12 september 1866, sida 3

FERISSERAS RER SEAN SSR RSRNUSSEUREEER Se nan ryttare, som utan att han förut 1 ärkt det följt efter honom i hack och käl. — Sådana listiga sällar! mumlade han helt ofrivilligt intagen af beundran öfver fiendens ypperliga taktik. . Några minuter sednare var han i samtal med de båda förklädda rättsbetjenterna. — För hvilken skuld är det ni antastar mig? frågade baroneten: Gud fördöme det nötet Cornalius tillade han omedelbart derefter. Männen skrattade försmädligt och sökte på allahanda sätt visa huru myndiga de voro för tillfället då de hade utslaget på fickan. — Jag vet att ni ha rätt att arrestera mig; sade Patrick i stolt ton; och gör det, om ni så finna för godt. Men säg er herre som skickat er, att jag icke vidare tillåter honom jaga inom mitt område och att jag skall på flera vis låta honom erfara min onåd, derföre att han i rättvisans tjenst använder sådana lymlar som ni äro. Innan aftonen var den gamle baroneten inspärrad i bysättningshäktet uti Galway: Det var icke första gången han vistades inom dess murar; tvärtom kände han sig så hemmastadd derstädes, att han straxt efter sin ankomst dit reqvirerade bläck och penna samt satte sig ned att skrifva det tillämnade brefvet till sin brorson; och som han der fick vara ostörd, hade han sina tankar mycket bättre samlade än om han skulle ha suttit i något af sina rum på Burna Castle. (Forts.)