tvaktaten ännu eger bestånd. Om man jemt omstöper tulltaxan, får man icke frihandel, man får ingen handel. Man har velat göra tullfrågan till en brännande fråga, men det kan ej lyckas. Hvad som verkligen är en brännande fråga, det är endast förslaget att åter införa spanmålstullarne. Det kan hända att det kommer representanter från landsorten, som tala för detta, men det bör ej kunna hända att man i stad väljer ombud, som vilja sätta tull på lifsförnödenheterna: Finland, som väl kan skryta med att vara lika fattigt som vi mena oss vara, skattar sig mycket lyckligt att ha fått fri spanmålsinförsel för 15 år. Då talaren således ej kunde finna anledning till några meningsskiljaktigheter, trodde han att Stockholms valmän skulle kunna uppsätta en belgjuten kandidatlista, en fusionslista. Sjelf rekommenderade han, utom sådana gamla riksdagsmän som herrar Hierta och Blanche m. fl. följande på det varmaste: kammarrättsrådet Kinmanson, som löst likställighetsfrågan för Stockholm och deltagit i komiten för embetsverkens reorganisation; —-kommendörkapten Adlersparre, hvars energi man bör sträfva att upphinna, men icke kan öfverträffa, och genom hvars medverkan grefve Platen lyckats lösa det så länge sökta problemet att åstadkomma en flotta, som är liten men verksam; — vidare folkskoleinspektören Meijerberg,tabriksidkaren Stråle, spegelfabrikören Svanberg, kommersrådet Sjöberg och kungl. sekreteraren Dalman (här ro pades starka nej). Talaren fortsatte: tänk på honom en gång till! (Nej och skratt.) Till sist förordade herr Wallenberg varmt statsrådet Gripenstedt. Vi meddela nu den förut omtalade listan på 46 kandidater: kommendörkaptenen Axel Adlersparre, professor J. Arrhenius, medicinalrådet J. F. Berg, professor P. E. Bergfalk, generaldirektören N. J. Berlin, litteratören A. L. Björck, auditören August Blanche, aktuarien C. J. Carlstedt, professor F. A; Cederschiöld, kungl. sekr. W. F. Dalman, häradshöfdingen A. W. Dufva, snickaremästaren K. Edberg, professor E. Edlund, kyrkoherden N. J. Ekdahl, prof., frih. A. II. Fock, kapten W. von Francken, grosshandlaren J. E. Fröberg, konditorn C. J. Grafström, f. statsrådet J. A. Gripenstedt, generalmajoren J. A, Hazelius, grosshandl. L. J. Hierta, kammarrättsrådet C. L. Kinmanson, öfversten, grefve S. Lagerberg, fabrikören A. G. Lagergren, rektor J. O. Leffler, frih. J. Liljencrantz, revisionssekreteraren C. A. Lindhagen, notarien C. E. Ljungberg, expeditionssekr. L. J. Lovån, hofarkitekten B. C. Malmberg, kapt. J. Mankell, folkskoleinspekt. C.J. Meijerberg, kapten G. Nerman, häradsh. C. O. Nordenfalk, grosshandl. A. Peyron, kaptenen, frih. Hugo Raab, grosshandlaren F. A. Rinman, grosshandl. J. G. Schwan, kommersrådet J. Sjöberg, kaptenen OC. J. A. Skogman, konsul J. W. Smitt, magister A. Sohlman, revisionssekr. C. G. Strandberg, fabriksidkaren G. H. Stråle, spegelfabr. C. Th. Svanberg, litteratören P. R. Tersmeden och rådman L. A. Weser. I afseende på några af dessa ha vi att nämna att professor Bergfalk och magister Sohlman sjelfve samt litteratören Björck genom ombud undanbådo sig förtroendet; att baron Fock uppgafs vara hindrad mottaga det, och generaldirektören Berlin förklarades icke valbar. Professor Edlund förordades lifligt af professorerna Malmsten och Key, konditor Grafström af litteratören Ekgren, grefve Lagerberg och häradsh. Nordenfalk af prof. Malmsten, rektor Leffler af lektor Bjursten och expeditionssekr. Loven af litteratören Ekgren. Angående baron J. Liljencrantz uppstod en längre och ibland temligen häftig diskussion. Hans kandidatur anfölls skarpt af registratorn Carl Fredenstam, som ansåg baron L. för ung, men denne förordades af hr L. Hierta, som omtalade hans lönlösa förtjenster om industribanken m. m. Bibliotekarien Wieselgren angrep de motiver, som offentligen anförts för frih. L:s utväljande. Skräddaremästaren Roos, kyrkoherden Ekdahl, magister Sohlman, målaren Lindborg, prof. Malmsten och boklindaren Frykblad samt herr Iierta ännu en gång talade för frih. Liljenerantz. Denne afgaf sjelf på uppmaning en politisk trosbekännelse och bemöttes ytterligare med några anmärkningar af lektor Bjursten; Det tycktes på församlingen som om KRED TERESE