anträda sin långresa; infann sig Patrik ONeil på Murlough House. Han hade hört åtskilliga rykten om hvad som händt — Ellens död, hennes mans grymhet och förföljelsen af Katty — och som den gamle stolte herrn icke längre kunde uthärda att lefva i ovisshet om verkliga förhållandet, hade han beslutit aflägga ett be sök hos fröken Macnamara, för att af henne få veta i hvad mon det som berättades var sannt. De hade icke träffats sedan den dag då baroneten förklarade prins Phadrig vara en mythologisk person. Under lång tid hade Redmonds farbroder fört ett sorglöst lif på sitt gods, d. v. s. han roade sig med att spela och anställa tuppfäktningar, drack och höll öppet hus för kommande och gående: Vid val af umgängesvänner fästade han sig mera vid ett trefligt väsende än en oförvitlig karakter: Hvad han var skyldig betalde han aldrig — utom sina hedersskulder, dem han med utmärkt punktlighet honorerade — förrän han blef lagsökt af ett halft dussin fordringsegare. Han skaffade sig då pengar mot inteckning i sin egendom och fortfor sedan att lefva glada dag såsom förut: Allt detta oaktadt, skulle Patrick ONeil ha skjutit för pannan hvem som helst som dristat genom den finaste vink antyda att han icke ansåg honom vara en ärans man; och han bade verkligen en viss befogenhet — icke att skjuta ihjäl folk — men att intagas af förtrytelse om någon tviflade på hans heder. Med alla sina fel, var han tapper och rättfram, afskydde lög