Ligger det i svenska statsskickets anda att konungens rådgifvare äro medlemmar af representationen? Den ? juni 1809 öfverlemnade dåvarande konstitutionsutsk ottet till riksstånden sitt förslag till regeringsform och derjemte ett af utskottets samtlige ledamöter underskrifvet memorial innefattande de hufvudgrunder, efter hvilka förslaget blifvit uppgjordt. I detta märkliga memorial läses: Utskottet har sökt bilda en Styrande makt, verksam inom bestämda former, med enhet i beslut och full kraft i medlen att dem utföra; en Lagstiftande makt, visligt trög till verkning, men fast och stark till motstånd; en Domaremakt, sjelfständig under lagarne, men cj sjelfherrskande öfver dem. Det har vidare sökt att rigta dessa makter till inbördes bevakning, till inbördes återhåll, utan att dem sammanblunda, utan att lemna den återhällande något af den återhållnes verkningsförmåga. På dessa hufvudgrunder af statskrafternas särskilta bestämmelser och ömsesidiga motvigt skall deu statsförfattning hvila, som utskottet föreslagit. Då utskottet sedan går att närmare utveckla de särskilta hufvuddelarne af sitt förslag till regeringsform, skiljer det åter makten att styra (här afbandlas konungens förhållande till statsrådet och förtroende-embetsmännen) från lagstiftnings-makten. T enlighet härmed handla SS 1 till och med 48 uteslutande om konungen och den verkställande makten med dess organer. — Derejfter följer, intill lagens slut, stadganden angående riksens ständer och domäremakten (med undantag af konungens högste domstol. I enlighet med den antagna grundsatsen att den styrande makten och lagstiftningsinakten skulle vara skiljda, upptog utskottet i sitt förslag till riksdagsordning uti S 41 följande: aTjenstgörande statsministrar, statsoch justitieråd, hofkansler samt statssekreterare vare ej tillåtet att personligen hafva säte och stämma i riksens ständers plena eller utskott.c Om uteslutandet af justitieråden var utskottet icke enigt, hvarföre alternativt hemställdes att de skulle utgå ur paragrafen; men förbudet mot statsrådets deltagande i representationen ansågs icke ens behöfva ett enda ord till motivering — hvarföre? Jo derföre att det redan låg i uppställningen al en etyrande och en lagstif