Dagens Nyheter – 10 september 1866, sida 2

nog för att antända den, och jag har sedan ingenting att frukta. Flickan var tyst en stund. Huset var hennes fars egendom, och hon tyckte det derföre icke vara något stort brott att verkställa hans vilja. Den gamle mannen märkte hennes obeslutsamhet och smålog. — Ar det brandförsäkradt? frågade hon. — Ja, ja, svarade girigbuken och vred sina händer, brandförsäkradt mycket högt : : : Vi komma icke att förlora ett öre, tvärtom vinna på saken. Och sedan det en gång nedbrunnit; tillade han; kan jag vara säker, fullkomligt säker: — Men jag blir en mordbrännerska, sade Ruth med allvar: Nej, min far, så gerna jag vill rätta mig efter dina önskningar, aldrig blir jag en slaf af din vilja. Fången hvilkens förhoppningar genom dessa ord på en gång tillintetgjordes, sammanpressade sina läppar i raseri. — Kontorsbyggnaden ligger tätt intill den fattige fiskarens koja, tillade qväkerskan; som nu insåg all den låga egennytta och likgiltighet för medmenniskors olyckor, som dolde sig under hans förslag: Det var hans hustru som skötte min mor vid hennes sista sjukdom ;:.: Och de ha barn tillika! :;. Må Gud förlåta dig fader, att du söker förleda din dotter till att synda! (Forts.)