Dagens Nyheter – 10 september 1866, sida 1

— Då vill jag återställa hvad du på oärligt sätt tillegnat dig af andra. Ephraim Sleek såg på sin dotter med ett sällsamt uttryck, som kom henne att ofrivilligtrysa. — Skulle jag dö före dig, fortfor hon, för att förhindra att ens tanken på ett brott, alltför ohyggligt för att nämnas, skulle uppstå hos honom, då men endast i det fallet komma bevisen på dina fordna missgerningar i dagen: — Örm, sade den gamle girigbuken, vill du . : : — Jag vill bevara mitt lif, inföll Ruth lugnt, ehuru du har beröfvat detsamma all dess glädje. Besynnerligt, att jag önskar lefva — är det icke? tillade hon i dyster ton, ehuru vanheder, är mitt arf. — Det är icke vanhederligt avt vara rik anmärkte gubben; tvärtom verlden är sådan att den förlåter en person mycket, derföre att han har pengar. Guldet beherrskar alla dödliga. Det finns icke en man i hela Dover, som ej skulle skatta sig lycklig att få dig till hustru. Sjelfva Ruben Geldart, som är eller åtminstone vill synas vara ett helgon, önskar ingenting högre än att bli gift med dig. Men kan är en tiggare, Ruth, tillade han hastigt, och tillika en odugling, som invaggar sig i leende drömmar . : . och sådana s. k. fantasimenniskor, skall. jag säga dig, förvärfvar sällan mera än de lefva upp, om ens så mycket -.. Du bör icke ingå äktenskap med honom eller någon annan, utan att jag pgifvit dig milt samtycke dertill och min välsignelse. — Jag blir aldrig gift, svarade qväkerskan sorgset. Hvilken hederlig mans anbud skulle väl jag kunna antaga? Jag skulle illa motsvara hans förtroende, om jag fläckade hans