Dagens Nyheter – 10 september 1866, sida 1

Kallsvetten frambröt på den gamle mannens panna. — Det är flera år sedan jag gjorde denna upptäckt tillade hon: Jag var ännu ett barn, ett tanklöst barn; men sedan dess har jag haft så mycket mera tankar i stället. — Du har väl ej upprepat mina ord, hviskade Ephraim; ej ens i dina böner? — Aldrig, svarade hans dotter i en ton af undergifvenhet: — Eller för någon omnämnt deras innehåll? : : : Den unga flickan svarade honom endast genom en blick, men denna sade tillfyllest. — Jag är brottslig, Ruth, fortfor han, men icke så brottslig som du tror. Frestelsen kom på mig hastigt, såsom den alltid gör; ty djefvulen är skicklig i sitt yrke, och förstår att rätt afpassa tiden för sina anfall. Jag hade just då haft förluster, stora förluster, jag var bekymrad .:. men något blod utgöt jag dock icke ... Papperen? utropade han och slog ihop sina händer, likasom hade han nu först ihågkommit dem; papperen? — Jag har gömt undan äfven dem. Den gamle mannen betraktade henne med en min af beundran. — Ah! dn har förstört dem, förmodar jag? — Nej. — Hvar äro de då? Gif dem åt mig! Du har väl icke varit nog galen att lemna dem åt din skenheliga moster heller? — Ditt lif skulle sättas i fara, om dessa papper anförtroddes åt någen annan än mig anmärkte hans dotter. Ingen skall derföre se dem, förrän du är död: — Och då?