Dagens Nyheter – 8 september 1866, sida 3

mar alla menniskor här i fästningen ..: Tänk dig, man begärde två shilling af mig för en frukost. — Nå, du betalade väl? — Nej, svarade den eländige mannen, jag åt fångkost i stället. — Ruth suckade. Detta enda drag öfvei! tygade henne om att han var fullkomligt slaf af Mammon: Ehuru dörren var stängd, ledde Ephraim Sleek sin dotter till rummets mest aflägsna hörn, på det att icke någon utifrån skulle kunna uppsnappa ett ord af hvad han ämnade säga. — Jag har råkat i mina fienders våld, började han, och de komma troligen icke att visa mig det minsta medlidande, emedan de tro att ; jag är rik. — Du är också rik i detta ords fulla bemärkelse, anmärkte hans dotter. — Jag säger dig att jag icke är det! utropade den gamle mannen ifrigt. Jag är fattig, till yvterlighet fattig! En mängd utmärkta varor, spetsar från Mechlin och Briissel samt andra dyrbara lyxartiklar, som funnos ombord på Delfinen, ha blifvit tagna i beslag ..Jag är ruinerad. — Och de menniskor, fader, som vinstbegäret drifvit till att bryta mot lagarna och hvilka nu blifvit gripna samt insatta i fängelse, huru skall det väl gå för dem? — Dem bryr jag mig icke om! sade Ephraim uppretad: De skulle ha stridt för att försvara lasten och icke låtit plundra sig som andra tokar. Men vi få tala om dem sedan, fortfor han, då han såg huru djupt hans sjelfviska likgiltighet för medbrottslingarnes öde bedröfvade