Dagens Nyheter – 7 september 1866, sida 2

Nog af, ingen var lugn, ingen tänkte på att genom någon rask handling förebygga ytterligare förluster! Det fans ej ibland dem en man som egde nog själsnärvaro och beslutsamhet till att sätta sig i spetsen för de öfriga och leda de arbeten, som de kritiska omständigheterna för ögonblicket kräfde. Qväkarens närvaro var under sådana förhållanden mycket värd; ty så snart det gällde att rädda hvad han ansåg vara sin egendom, saknade han aldrig mod och omtänksamhet: Det var först sedan en förlust var gjord, som han öfverlemnade sig åt förtviflan. — Tag konjaksfaten, voro hans första ord, och gräf ned dem i jorden härutanför, men skynda er, ty hvarje minut är dyrbar. Hvad de torra varorna angår få vi lof att föra dem till landsbor som ha sina gårdar här i trakten, och bedja att få ställa in dem hos dessa; till dess vi komma och afhemta dem: — Men kanske vi göra oss onödigt besvär och väcka uppseende, utan att egentligen behöfva det, anmärkte värden: — Kanske också detta besvär är påkalladt af den yttersta nöd, svarade Ephraim lugnt. Kom ihåg, min vän, att försigtighet är säkerhetens moder. Som de flesta smuglarne hyste samma åsigt som Ephraim, att nemligen deras gömställe skulle blifva upptäckt, om Delfinen verkligen var tagen, så började de arbe — ? alla kr ter: