Sken och Verklighet. Roman af I, F, Smith (fört. till Dick Tarleton m. fl.) (Forts. fr. föreg. Af.) — Vi kunna vara lugna, sade han till Jorrocks, som stod bredvid honom; ty så vidt jag ser, äro vi ensamma herrar på terrängen. Om den värde kaptenen druckit litet mindre grogg i Calais, skulle han ha märkt Kungsfogeln som följde efter stranden och endast hade storseglet tillsatt. — Huru lång tid behöfva vi för att komma fram till Folkstone? frågade smugleren. — Icke mera än sex timmar, såvida denna vind håller i sig, genmälde kaptenen. Men som det tyckes komma att bli mörkt i natt, måste vi noga hålla utkik och icke närma oss kusten alltför mycket, innan vi träffat båtarne. Då de hemmavarande smuglarne väntade Deliinen, plägade de utsända smärre båtar för att dels underrätta kaptenen, om Kungsfogeln var i hamnen eiler icke, dels mottaga lasten och föra den till det vanliga gömstället, i händelse sjelfva fartyget icke utan fara kunde visa sig i Folkstone. Stevens föreslog att de skulle gå ned i kajutan och öfverenskomma om lämpligaste sättet för lossningens verkställande; Jorrocks bade häremot ingenting att invända, och de lemnade tillsammans däcket, efter att ha befallt besättningen hålla utkik. En timma hade icke förflutit; innan deras