Dagens Nyheter – 6 september 1866, sida 3

gäng ld se nagot rkvugt utvinarkt al denna konstnärinna. I aTecknande gossar, N:o 202, har fröken S. Ribbing gifvit prof på stor förmåga i teckning och i konsten att framställa intressanta och uttrycksfulla kufvuden. Med rätta har denna tafla tilldragit sig mycken uppmärksamhet, churu enkelt och allvarsamt målad den än är. Samma konstnärinna har dessutom utställt ett porträtt af grefve Wedel-Jarlsberg samt en liten tafla, N:o 203 eflicka vid sin frukost. I mille H. Tengelins uLekande barns, N:o 288, ha vi fått förnya en intressant bekantskap. Motivet är lyckligt funnet och naturtroget, klart och väl genomförda. a Besök hos en kopparslagare N:o 166, af mille H. Millde, är äfven en gammal bekant, som vi gerna och med nöje återsett. Af dessa båda unga, mycket lofvande konstnärinnor hade vi hoppats få se något nytt på denna exposition; men, fastän häri bedragna, trösta vi oss med den gamla satsen: Man väntar ej för länge om man väntar på något go dt! Hr E. Brusewitz har utställt en större tafla N:o 54, aLinne och hans lärjungar, hvilken förråder en icke vanlig talang i färgernas behandling, men teckningen lemnar mycket öfrigt att önska. Det är några bilder, men också bara sådana, man ser; de sakna lf och själ och konstnären har icke förmått att gå i land med det — det måste erkännas — svårlösta motivet, N:o 150, aKristi uppståndelse är en tafla af hr J. J. Malmberg tilltagen i allt för stora dimensioner för denne unge konstnärs krafter. Hans utmärkta anlag som kolorist måste dock erkännas, äfvensom att han lyckats bättre i smärre taflor; på hvilka man har mindre anspråk. Det är ett fel, som i allmänhet begås af rikt begåfvade naturer, att de genast vilja åstadkomma storverk och vara mästare, utan att förut göra sig tid att passera alla graderna. Detta straffar sig dock förr eller sednare sjelft lika säkert, som att mästerskapet ej alltid röjer sig i det stort tilltagna. Hr Malmbergs ifrågavarande tafla är ämnad att som altartafla uppsättas i Ladugårdslands kyrka. Fröken v. Posts aRuth och Naemi samt mamsell Rabes Abrahams offer är ett par taflor, som tilltala mer genom de bekanta händelser de äro ämnade att framställa, än genom det karakteristiska i figurernas uttryck och i utförandet i allmänhet. Af de fyra taflor, som frih. A. Rudbeck exponerat, har N:o 227 En passant och 226 aDame vid sin toilette tilldragit sig största uppmärksamheten. De äro båda fint utförda och den förra dessutom anslående genom ett roligt motiv: Hr i. V. Helander har två taflor utställda, af hvilka den cna, N:o 89 aAfsked af utvandrare från Orsa är ganska intressant, oaktadt motivet icke har nyhetens behag. Ett par af figurerna äro typiska, varmt hållna och på ett vackert sätt uttryckande den djupa, men tysta och resignerade sorgen. Hir B. Wennerberg, G. Werner och ÅA. G. Hertzberg, hafva äfven åtskilliga arbeten exponerade, hvilka dock torde fästa uppmärksamheten mera genom det hopp de innebära, än genom det konstvärde de i och för sig ega. aNatten i Bethlehem,, N:o 188, af hr Plagemann är en tafla i den gamla Italienska stilen, och såsom sådan obestridligen ett mycket godt och delikat utfördt konstverk, hvilket förr i verlden skulle tillvunnit sig många beundrare; — men nu? Genre och landskap hafva tagit öfverhand: Professor Boklund, grundläggaren af Akademiens målareskola, är representerad af åtskilliga vackra arbeten bland hvilka vi under denna hastiga öfverblick endast hinna fästa oss vid N:o 41, Gustaf II Adolf och Axel Oxenstierna och N:o 42, Thekla Wallenstein emottager underrättelsen om Max Piccolominis död. Den förra taflan har dock fått en så ofördelaktig plats, att det är omöjligt att till fullo uppfatta de förtjenster den eger. Hos den sednare beundra vi färgens finhet och det fulländade mästerskap konstnären nedlagt på accessoirerna; Detta gäller om de flesta af hr B:s taflor liksom äfven att hans figurer ibland synas något modellartade och derför stundom sakna det uttryck, som mest bidrager att på ett fullt lefvande sätt låta åskådaren uppfatta de tankar eller de situationer, som konstnären framställt på duken. Dessutom skulle man kanske kunna anmärka att hr Boklunds arbeten i allmänhet hafva en något tysk pregel; men med afseende på hans utmärkta verksamhet såsom ledare af vår målareakademi och hvarom så många vackra prof af hans elever bära vitnesbörd, kunna vi ej annat än på det varmaste hålla honom räkning för, att han icke sökt eller söker leda sina elever åt samma håll, utan visar dem vägen till naturens studium, samt låter individualiteten fritt göra sin rätt gällande. Minneslista för trädgårdsodlare i sentember 1866.