Dagens Nyheter – 6 september 1866, sida 1

öken och Verklighet. Roman af J, F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl.) (Forts. fr. föreg. A6.) — Icke så, icke så, ers nåd, sade hon. Den hand, som räcker bröd åt den hungrige, får icke användas till utförande af ett brott. Denna erinring, som Katty med en viss tvekan framställde — ty hon fruktade ätt på något sätt såra den som hon från sin barndom lärt sig djupt vörda — gjorde åsyftad verkan. Murlough Houses egarinna slog ihop händerna och sade med knappt hörbar röst: — Ne nos inducas in tentationem! ...Vi äro svaga varelser allesammans, Katty, tillade hon. Bed Gud att han ger mig styrka till att öfvervinna frestelsen. — Det är föga passande att en så fattig och okunnig menniska, som jag är, beder för ers nåd, svarade den rättänkande fastän i vissa afseenden något enfaldiga fru Cassiday. — Den bästa ock den sämsta af oss äro i lika stort behof af förböner suckade fröken Macnamara . . . Katty, tillade hon, ni har alltid visat mig och de mina en sann tillgifvenhet; jag skall aldrig blilva istånd, jag fruktar det, att gilda den tacks samhetsskuld, vari jag står till er. — Tacksamhetsskuld! upprepade den genomhederliga qvinnan i en ton af öfverraskning; ers nåd behagar visst skärsta med mig. Icke är väl ers nåd skyldig mig någon tack, derföre att jag älskade min fostersyster — jag kallar henne så, emedan min mor var amma åt henne och vi vistats tillsammans under hela vår barndom samt lekt med hvarandra — som vid