Dagens Nyheter – 5 september 1866, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. ER girigbuk. Den från teatern bekante Harpagon, var en slösare omot gamle Boge i London. Han hade hopskrapat oerhörda rikedomar genom att umbära allt som för andra menniskor är nödvändigt. Då han nyligen fyllt sitt TO:de är, blef han plötslipen allvarsamt sjuk. Det cuda, som tröstade bonom, var att han förjorat apliten, så att han sparade utgiften för mat. Den tvärt emot hans vilja tillkallade läkaren, förklarade ast han var nära döden. —aHuru länge kan jag lefva ännuv, frågade den sjuke med svag röst. --cOmkring en halftimkaren. eVill ni att jag kallar mac, svarade hit nå såg förvånad på honom och teg; men straxt derpå strök kan sig med handen öfver pannan, liksom han påmint sig något och utbrast: Fort, fort. — barberare — straxt kommac. Barberaren kom och gamle Boge frågade honom med matt och otydlig röst:a Ni får 15 öre för att raka, icke sännt? — Jo, svarade barberaren. — cHur mycket får ni för att raka en död? frågade Boge vidare. — Fem riksdalera. — Nå, skynda då! gade han till barberaren, i det han riktade siua bristende ögon på doktorn, som ännu stod med klockan i banden. Då han hörde att öunu 15 minuter återstodo, log khan förnöjd. Trots girigbukens krampryckningar verkställde barberaren sitt arbete skyndsamt. — Bra, mycket bra, fyra riksdaler 85 öre besparadec, hviskade Boge och uppgaf andan. Joerdätare. Några folkslag vid floderua Orinoed och Rio-Negro äta jord. Denna jord är en gulröd, med jernoxid blandad lera, som man formar till klimpar och kokar -för att äta, serdeles under hungersnöd. Indianerna lef va ofta hela månaden på denna kost, som de tillreda med olja. Somliga skola till och med ha så vänjt sig vid denna föda att de till en del förstöra husens murar och sluka dem. Riktiga kännare kunna urskilja olika qvaliteter af detta födoämne, som dock icke torde passa europeiska magar. I Venezuela lära emellertid äfven finnas hvita menniskor, som icke förakta dessa jordklimpar. n, kauske en prest?e -— Gamle Boge 2 Charad. Mitt första, ökadt med ett a, I alla länder fins, Och säkert hvarje menniska Dess flydda dagar mins. Mitt andra man ej alltid har Till hvad man djerft sig företar. Mitt hela i vår barndowmstid Ju var en period af fröjd och frid.