Dagens Nyheter – 4 september 1866, sida 2

en apa, som höll en liten toalettspegel framför sig: Stolarne och sofforna måste en gång i verlden ha varit utmärkt vackra; men tiden hade blekt det fordom purpurröda sidentyg, hvarmed de voro beklädda. Blott ett enda fönster fanns i rummet; men detta var mycket stort. Fröken Macnzmara hade varit vacker i sin ungdom och bibehöll ännu vid femtio års ålder spår af sin fordna skönhet. Hon såg oändligt ståtlig ut, der hon satt i en soffa med pudradt hår och granna spetsar på krage !och manchetter, åhörande hvad hennes bokhållare, herr Kene hade att andraga. Kene var en lång och smal man med kal hjessa. Hans anletsdrag voro skarpa och uttrycksfulla. Han hade en rock med långa skört, och hans stöfvelskaft nådde öfver knäen. Han skulle just svara på en anmärkning, som fröken Macnamara gjort, då Mike öppnade dörren och ropade: — Fru Cassiday, ers nåd! Fröken Tabitha Macnamara blef så öfverraskad vid åsynen af Katty, att handen mellan hvars fingrar hon höll en pris snu3, bokstafligen stannade på halfva vägen.