Dagens Nyheter – 4 september 1866, sida 2

erlagt arrendet .:. Kanske er man är en bland de oefterrättlige? — Nej, nej. — Det var roligt att höra, ty här förestår en stor ändring i förhållandena skall jag säga. — Jag måste träffa henne! utropade Katty otålig. Ni kan icke, ni bör icke afslå min begäran, om också endast derföre att jag en gång gjort er en tjenst. — Det är sannt, fru Cassiday, för er är jag skyldig att göra allt hvad i min förmåga står. sade Mike. Alltså kom med mig! Jag tror ej, hennes nåd vill taga emot er; men jag skall anmäla att ni är här. Talaren nedtog en gammalmodig livrerock, som hängde på väggen, och som efter allt utseende icke blifvit gjord, åt honom; sedan han tagit på sig densamma, gaf han Katty tecken att komma med. Salongen i Murlough House var högst egendomligt inredd och möblerad. Familjporträtter, ett stort sjödrabbningsstycke, gamla vapen och jagttrofeer, hvaribland skinnet af den sista varg, som skjutits i Irland, prydde rummets ekväggar. Öfver den massiva eldstaden af marmor häng de en spegel, som nådde ända upp i taket. Ehuru af ringa värde på den tiden skulle den nu ha betalats orimligt högt, icke så mycket derföre att spegelglaset var särdeles kostbart, utan för den egendomliga ramens skull, hvaruti konstnären i fantastisk blandning framställt frukter, foglar och blommor. Den som gjort denna ram måste ha varit fallen för satiren; ty högst ofvanpå densamma hade han placerat