Sken och Verklighet. Roman af J. F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl. (Forts, fr. föreg. MF.) Flyktingen var ingalunda rädd, men hon ansåg försigtigheten bjuda att icke på ett eller annat sätt afvisa dem och derigenom möjligen ådraga sig deras ovilja: En tanke föll henne hastigt in; hon kom ihåg att det fauns ett språk som alla kunna förstå — hjertats språk: Efter att genom allehanda åtbörder ha uppmanat dem att ge sig till tåls ett enda ögonblick, vek hon undan schalen och visade dem den sofvande Redmod. — En sådan liten vacker engel! utropade alla bondqvinnorna i korus. Medan de stodo i ring och beskådade den nyfödde, kom en prestman ridande på en brun häst utefter landsvägen. Han var en man af omkring femtio år med ett öppet samt gladt. och hjertligt ansigtsuttryck: Qvinnorna drogo sig vördnadsfullt åt sidan af vägen för att låta herr pastorn passera. En af dem pekade på Katty, sägande att hon var stum och efter all anledning gått vilse. Presten tilltalade henne på franska: Katty skakade hufvudet i stället för att svara. Den värde mannen, som emellertid beslutit att, om möjligt, vara henne till något gagn, red långsamt bredvid henae och för att förkorta vägen började han efter en stund gnola på en visa, till hvilken flyktingen begärligt lyssnade.