Stockholms stadsfullmäktige valde i går afton till medlemmar af den blitvande första kammaren: justitieministern frih. De Geer, öfverståthållaren frih. Bildt, grosshandlaren Frans Schartau, och bankdirektören A. O. Wallenberg. Stadsfullmäktige syntes vid sammanträdet vara i en ovanligt spänd stämning under den halftimma som förflöt innan valförrättningen börjades. Advokatfiskalen Billbergh gjorde en interpellation till Justitierådet Berg, huruvida han vidhöll sin tillkännagifoa afsigt att icke mottaga förtroendet i fall det blefve honom lemnadt. Hr Dalman anmärkte att han föreställde sig, det stadsfullmäktige vore kallade till ett val, men ej till ett valmöte! Hr Berg förklarade att inga omständigheter inträffat som föranledt någon förändring i hans afsigt, och så börjades valet. Flera befogade anmärkningar kunna ur grundlagsenlig synpunkt göras mot valet af excellensen De Geer; men det må accepteras såsom ett undantag, visande att Stockholms kommun fullkomligt uppskattat hans förtjenster om den nya riksdagsordningen. Vi känna icke de skäl som förmått 89 af hrr stadsfullmäktige att rösta på öfverståthållaren. Det är svårt att deri se annat än en yttring af devouement och slentrian. Hvad grosshandlaren Schartau beträffar, så är han både konservativ och prohibitistisk. Hrr stadsfullmäktige torde icke i allmänhet vara någondera delen. Således hafva de valt en person, Yr presenterande någonting helt annat än deras egna tänkesätt. Det är någonting temligen exempellöst och som innebär ena försastulsedom öfver stadsfullmäktiges handlingssätt. Anomalien springer ytterligare i ögonen derigenom ett åtminstone åtskillige af dem som röstat på hr Schartau äfven ha röstat på br Wallenberg, hvilken hyser i de flesta frågor — utom i afseende på statshushållningen — motsatta åsigter. I nästföljande nummer skole vi, ehuru det icke kan inverka på det redan skedda valet af frih. Bildt, visa huru oriktigt det är attinsätta i representationen en konungens förtroendeembetsman.