Dagens Nyheter – 3 september 1866, sida 3

Då han oaktadt alla sina rop, bultningar och stampningar icke fick något svar inifrån rummet, blef han högeligen orolig, gick till värden och bad att han skulle låta bryta upp dörren. Pierre Bonchose efterkom hans önskan. Det första den hederlige värden tänkte på, sedan han blifvit insläpp i kammaren, var att se efter att det bordsilfver, som blifvit uppskickadt jemte maten qvällen förut, fanns i behåll. Då haa blifvit lugnad i detta hänseende, tyckte han att det gjorde alldeles ingenting att qvinnan försvunnit. Då man kom ut på balkongen och blef varse repet, behofde man icke längre bråka hjernan med att utfundera, huru Katty verkställt rymningen. Ingen kunde vara mera förargad än Jorrocks, då han fann sig nödsakad att för Redmond ONeil anmäla hvad som händt. Han hade lofvat den rike irländaren att hvarken qvinnan eller barnet skulle undkomma, så länge han hade dem under sin uppsigt, och dock hade denna olycka inträffat under den första natt han på eget ansvar bevakade dem. — Min Gud! utbrast uppasserskan — den som föregående afton dukat borlet åt Katty — hon måste ha varit mycket olycklig, eftersom hon ville äfventyra sitt lif på detta sätt. Då hon yttrade detta etod hon på balkongen och kastade häpna blickar ned på gården. — cDen store Monarkensec egare, som ber fann sig inuti rummet, lutade hufvudet mot ena axeln och gjorde en spasmodisk rörelse med armarne — denna gest finner man ofta hos fransmän, men deremot högst sällan hos