Dagens Nyheter – 3 september 1866, sida 2

åga mig ej derom, utbrast Redmond i bestämd ton. Ingen annan än jag får veta hvar gossen finnes. Jag skulle icke kunna hvila lugnt i min graf, om det vore någon möjlighet för honom att; sedan jag dött, bli upplyst om de rättigheter han har att bära namnet ONeil. Ulic Blake var icke enträgen. Förmodligen gillade han sin kusins resonnemang och tänkte att han sjelf skulle ha handlat på samma sätt om han varit i hans ställe. Katty och barnet hade blifvit förda till en kammare, som var belägen åt gården till. Ehuru den stackars qvinnan, tycktes med undergifvenhet finna sig i sitt öde, hade hon likv:1 ej förlorat hoppet om räddning. Hon tänkte ännu på att fly, och knappt hade Jorrocks, som med en viss förkärlek egnade sig åt fångvaktare-bestyren, läst igen dörren om henne, förrän hon började taga rummet i närmare betraktande. Det hade två fönster, utanför hvilka en stor, gammalmodig balkong var anbragt. Hon gick ut på denna och mätte med blicken det afstånd som skiljde henne från marken; men då hon såg att detta var minst trettio fot, vände hon om, synbarligen bedröfvad. — Den vägen lärer ej duga, mumlade hon; icke ens en katt skulle kunna hoppa ned härifrån, uten att skada sig. Olyckligtvis fanns utom fönstren ingen annan utgång ur rummet än den af Jorrocks noga tillstängda dörren. Derefter undersökte hon sängen, en sådan stor klumpig pjes, som man ännu finner i gamla slott uti Normandie och Bretagne. Om