känslor och berättade temligen lugnt alla de äfventyr han haft både i Plaxted och Dover, hans många försök att sätta sig i besittning af barnet samt huru detta omsider lyckats. — Och den förräderskan angaf dig? anmärkte Ulie. — Ja, som jag sagt. — Lyckligtvis kan jag gifva dig ett godt medel att straffa henne. Tan framtog ur sin rockficka en sådan kunglig arresteringsorder, som under namn af lettre de cachet. företrädesvis under Ludvig XV:s regering fyllde Frankrikes fängelser med en oerhörd mängd tyranniets offer. Han räckte denna åt sin slägtinge. — Rum är lemnadt för namnets inskrifvande, tillade han. — Jag vill icke begagna den, svarade Redmond, i det han slet sönder papperet och kastade bitarne på elden, i synnerhet icke mot en qvinna, hvilkens tro på sin beskyddarinnas heder ej af några bevis kan rubbas. Ulic såg temligen missbelåten ut; han hade väntat att hans anbud skulle blifva mottaget med tacksamhet. — Du ämnar således låta henne återvända till Irland? frågade han. — Ja, sade hans kusin, och jag skall laga att hon kommer tillbaka till sitt fredliga hem, utan att drabbas af några obehag på vägen, så snart vi blott hunnit skaffa undan den varelse, öfver hvilken hon så ömt vakat .:. Barnet skall föras till ett ställe, der det aldrig kan få höra det naran, som genom dess födelse blifvit vanäradt. — Och hvilket är detta ställe?