Dagens Nyheter – 3 september 1866, sida 2

ve AAA — Han tillsade uppasserskan, som följt med ho nom, att duka fram qvällsvarden, hvilken be: stod af kall fogel och en butelj vin. Medan gqgvinnan gjorde detta, gaf Katty akt på huru hon hade sitt hår kammadt, äfvensom det besynnerliga sätt, hvarpå hon knutit sin schalett om hufvudet. — Om ni kunde tala till henne, sade Jorrocks i hånfull ton, säga henne att ni blifvit förd från England mot er vilja, vinna hennes deltagande och på sådant sätt förmå henne att hjelpa er fly! Försök det; ni får min tillåtelse dertill; det är blott synd att hon icke förstår ert språk. Uppasserskan märkte att han talade om henne samt smålog och rodnade. — Det finnes en som förstår mig, genmälde Katty lugnt; — Och hvem är det? frågade Jorrocks. — Ni känner honom icke och kommer ej heller någonsin att lära känna honom, såvida icke han af nåd vänder ert hjerta till sig. Hon pekade på himlen för att angifva, hvem hon menade. Efter att först hafva bedt tjensteflickan aflägsna sig, lemnade han rummet med ett tvunget skratt och läste igen dörren. Om Katty varit aldrig så modstulen, skulle den fruktan, tanken på att resa till Paris ensam med Jorrocks ingaf henne, ha förmått egga henne till handling. Hon kände sig nuistånd till hvad som helst och föresatte sig att våga det yttersta; ty hon var rädd för att Redmond i sin galenskap beslutit döda sitt barn, och att han i Jorrocks funnit en villig och lämplig utförare af denna rysliga afsigt.