Dagens Nyheter – 3 september 1866, sida 1

— Ulic, fortfor han efter ett ögonblicks tystnad, i det han krumpaktigt omfattade sin kur sins arm, Jag Vet att du är mig verkligen och innerligen tillgifven. nskapens blick är genomträngande: jag er Om att du upptäckt något spår -— om också ännu högst otydligt — af min lyckas mördare. — I det ringaste det försäkrar (5 ink efter! afbröt honom hans 2 ifrigt. Du som umgås med och vistas ibland den hop af granna fjärilar, som samlas vid hofvet, bör genom ett noggrannt aktgifvande på hvad som passerat och yttrats omkring dig ha märkt eller uppsnappat ålminstone något som kan blifva en ledtråd till sanuingeus uppdagande. Har du icke händelsevis sett någon vink, någon Mhärd, hört nå kning ... som ... du fögstår mins mening; jag kan icke dig tala tydligare ... Någonting måste ha förefallit. — Ingenting, alldetes ingenting. — Då har du icke varit synnerligen skarpsynt, yttrade Redmond i en ion af felslaget hopp. — Jag skall dväljas i deras sällskap, tillade han, lik en vålnad skall jag smyga mig fram ibland dem och lyssna till deras muntca skratt, utan alt förråda det jag i mitt hjerta bär hat till dem alla; och när vinet gjort dem yra i hufvudet och lossat deras tungors band, skall jag nog förr eller sednare komnra underfund med hvem den sannskyldige är. — Tror du väl att jag kunnat afbålla mig från att ränna värjan genom kroppen på skurken, såvida jag upptäckt honom? Då Redmond hörde detta, förvredos hans an,