Dagens Nyheter – 3 september 1866, sida 1

bar sett den sällhet, som krönte mina ungdomsdrömmar och körleken i min mannaålder, förbytt i sängelse! Att jag kunnat öfverlefva denna förändring. vilnar om at jag eger förmåga att med tilamod bära hvilka lidanden som helst... Kan duväl tänkadig tillade han, att jag stod på kyrkogården och såg, huru de sänkte hennes döda kropp i grafven utan att fälla tårar! Genom den brännande känslan af kränkt heder hade dessa förtorkat. — Du vpptäckte således hvar hon vistades? — Ja, genmälde den vilseledde mannen, jag flek skåda hennes lik. Hon dog, efter att ha gifvit lifvet åt detta stackars barn, hvars tillvaro är en vanära för mig. Hade du sett henne Ulic, när hon låg försänkt i dödens lugna sömn, så blek och så skön, med ett småleende på sina länpar, likasom hade oskuldens andedrögb nyss skiljt dem ät, skulle du ha f gal, dig om du ännu hade ditt för du sk kulle ka a kännt div öfvertyge brottslighet, ehuru grundad på ov bevis, för ett ögonblick rubbad. — Slå bort sådana taukar, Redmond sade Du blir du så der öfverlemS åt dina k — Dan svarade Redmond med ett gäckande skratt; menniskan tål mycket, innan hon förgås och jag har redon genomgått de rysligaste qval; som gerna låta tänka sig. Nämn mig en person hvilken drabbats af tt hårdare slag än jag, hvilkens3 hjerta blifvit så förkrossadt som mitt, hvilkens namn sölats af en så outplånlig skamfläck som mitt!... Och dock tlefver jag! — lefver till dess jag fått släcka min hämundtörst med den nedrige förförarens blod? 1 kH om hennes äglige