Dagens Nyheter – 3 september 1866, sida 1

ETEN ETAC SAT VESR 1 EET ES ARE SO ligt intreg:elösa min hvarmed han betraktade dess oskuldsfulla drag betog henne genast allt hopp om hjelp af honom. Ulie Blake gick ifrån henne, utan alt säga ett enda ord vidare, tog Redmond under armen och begaf sig med honom in åt staden. — Hans hjerta är dåligt, sade hon till sig sjelf, Ellen har aldrig haft någon sann vän i honom eljest skulle han ej ha blickat så der kallt på hennes lille gosse, det älskliga barnet ...Gud kjelpe mig! tillade hon och drog en djup suck. — Följ mig, yttrade Jorrocks som storligen gladde sig åt hennes bedröfvelse. -— Och hvarföre skall jag följa er? — medan ni icke kan reda er på egen smt hand, gemmniö -— Det har ni ot suckade qgvinnau. Herren vare med ossi dag! Hennes ledsagare förde henne öfver ett galutorg till ett hotell, kalladt Den store monarkem och beläget i nirbeten af kyrkan. Det var ingalunda ett bland de förnämligare etablissementerna i staden och derföre högst litet besökt af engelska resande — ett hufvudsakligt skäl hvarföre Jorrocks tog in der. Pierre Bonchose, aDen store monarkene egare, ultryckte sin glädje öfver att få mottaga såsom gäster två gardesofficerare genom en mängd bugningar och besynnerliga gester som en ehines säkerligen skulic ba betraktat såsom bevis på en förfinad bildning, Dux allmänna salen — som vanligtvis är det obeqvämaste rummet i eu franskt hotell — var högeligen otrefligt.