Men så snart misstanken om att så var förbyttes till visshet, gåfvo de genom höga rop sin tillfredsställelse tillkänna, och i stället för att forisätta vägen till skolan, vände do flesta om och bildade en procession som följde herrskapet Bumps. i Några, som voro ännu dristigare, gingo in i fängelset och blefvo der varse Jakobs staf och hatt. Poliskonstaplarne läto de två fångarne långsamt passera hela byn, utan att, med billigt afseende på deras embetsbröders kränkta värdighet och den svåra bedröfvelse han för tillfället erfor, söka stäfja stolbarnens okynne. Bumps kunde alwig glömma de förfärliga qval han utstod på denna enda timma; han kände att hans moraliska makt öfver byns invånare var bruten. ij En liten pojke, icke mera än tio år gammal, hade fått tag uti hans hatt — med guldgalonerna på, hvars åsyn förut kunnat skrämma en hel skara smågossar från kyrkogården -— och bar den i triumf framför honom. Fru Bumps gick efter sin man vredgad, ursinnig, rasande — ja språket har ej ord som kunna gifva ett sannt begrepp om hennes sinnesstämning: . I alla fönster och dörrar stodo menniskor som med nyfikna blickar betraktade tåget. Ena jordbäfuing skulle icke ha gjort större effekt på de hederliga Plaxtedboarne. En hop äldre personer följde efter barnskaran; några skrattande andra pekande på fångarne. Bumps värdighet öfvergaf honom icke i detta förnedringstillstånd, han gick med högtidliga steg och andäktig min, efter allt utseende bä