Dagens Nyheter – 1 september 1866, sida 1

— Vi känna herr Bumps, anmärkte Bryce. Den arresteringsorder, sora föregående aftonen blifvit skriftligen uppsatt, lemnades åt de två polistjenstemännen, och de begåfvo sig direkte till fängelsebyggnaden, för att hemta Redmond. — Jag rår icke för att jag känner en viss ånger öfver att jag föranledt denne olycklige irländares gripande, sade löjtnanten. Han är helt visst en duktig karl och försvarade sig tappert. Jag hoppas blott att hans straff ej blir alltför strängt. — Icke tror jag han blir dömd att mista lifvet svarade doktorn; regeringen plägar nu låta nåd gå för rätt ::. — Man hängde dock för någon tid sedan en man, derföre att han stulit ett får. Då poliskonstaplarne kommo fram till fängelset; förvånades de öfver att finnsa dörren till det yttre rummet oläst. De trädde in; Burps var ej i vaktrummet. Men bordet låg omkullkastadt på golfvet, och derunder sågs herr Bumps staf, symbolen af hans myndighet; med ett ord alla tecken antydde att något våld förofvats på stället. — Aha! sade Pike, i det han drog djupt efter andan, fogeln är utflugen. — Nej, tusan heller, här äro två foglar uti buren i stället för en, upplyste hans kamrat, som stigit upp på en stol och tittade genom den för läsaren beskrifna halfeirkelformiga öppningen. — Låt oss släppa ut dem då! Jernbommarne fråntogos, dörren uppläts och ; herr Bumps, hvilken, att döma af hans trumpna, sömniga min, tillbragt en särdeles oangenäm