Sken och Verklighet. Rom an af J. F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl. (Forts. fr. föreg. 7.) VILL ; Under det de händelser tilldragit sig, som vi i föregående kapitel skildrat, har ej allt gått sin jemna vanliga gång i Plaxted. Löjtnant Elvey stod i begrepp att företaga en expedition med Kungsfogeln, och frukosten serverades derföre en timma tidigare än vanligt i prestgården. Doktor Titlow och hans gäst hade ej suttit länge till bords, då poliskonstaplarne Pike och Bryce anlände ifrån Dover för att taga hand om fången. De voro båda beslutsamma och erfarna män, vana vid att se faran i ögonen. — Den person, hvilken min smärtsamma pligt ålagt mig att låta arrestera, yttrade kyrkoherden, är ingen vanlig brottsling. — Mördare, min herre? frågade Pike i den lugnaste ton. — Nej, nej, utropade kyrkoherden hastigt, himlen vare tack och lof, så illa är det icke... han är anklagad för tiksförväderi. Jag ansåg det rådligast att skicka efter er. Den ende poliskonstapel, vi ha här i Pla xted, tillade han, är visserligen en förträfflig man, på hvilken man i allmänhet fullt kan lita; men han saknar kallblodighet och själsnärv.2ro 1 kritiska ögonblick. Derföre ville jag ej sända den farige fången till Dover under hans bevakning. 1