Dagens Nyheter – 1 september 1866, sida 1

allt under det han log förbindligt samt gjorde en utmärkt artig bugning. -— Jakob! skrek hon och stampade i golfvet af raseri, kan du med lugn åse att jag behandlas så här? Gif dem stryk, sitt in dem i cellen!... Jag vill det, jag befalller dig att göra det . . — Den åtgärd dessa herrar vidtagit är fullt lagenlig, min älskling, genmälde den falNne storheten i en ton af sublim undergifvenhet. Men du har aldrig vördat lagen. — Vördat! upprepade hans hustru och gaf honom en blick, som uttryckte det största förakt. — Det är ledsamt att jag nödgas gå tillvässa med stränghet; men saken är allvarsam nog, ty fången var anklagad för högförideri. Jag måste göra min pligt. När den fruktansvärde herr Pike uttalat desss ord, tog han fram ännu ett par handklofyar ur sin rymliga ficka. -— Jag vet att det är er skyldiohet, sade Jakob ödmjukt, i det han räckte fram sina båtar händer med en martyrs min. Jag förmodar ati jag kommer att bli skickad till Towern. Fallen som han var, fann han en tröst i tanken på att bli ansedd såsom en statsfånge. Det enda, som möjligen kunde öka Bumps bittra sorg öfver hans förnedring, inträffade då det värda paret, ätföljdt af polisbetjenterra, anträdde promenaden från fängelsebyggnaden till pastorsbostället; de mötte byns barn, som nu voro på väg till skolan. — Barnen kunde will en början icke först huru det kom sig att herr Bumps föremålet, för deras förskräckelse, blifvit gjord till ånger