Dagens Nyheter – 1 september 1866, sida 1

Bumps önskade af hjertats grund att han blifvit ertappad på bar gerning, samt till följd deraf häktad en vecka förut; då hade allt nu varit godt och väl. — Jaså, det var ni som förde hit honom? frågade poliskonstapeln, vänd till frun. -— Jag är er ingen räkenskap skyldig, mina herrar; jag går i sällskap med hvem jag behagar, det är något som icke rör er det aldra ringaste, genmälde qvinnan snäft. Det varicke min skyldighet att bevaka fången. — Men inför de lagliga myndigheterna måste ni stå till svars för ert handlingssätt, menade Bryce. i — Ja, det är möjligt, sade frun, som emellertid var betänkt på att draga sig ur spelet. Jag skall gå; direkte ned till prestgården och förklara sakens sammanhang för doktorn. Hon svepte schalen om sig och ämnade lemna fängelset; men poliskonstaplarne hindrade henne från att utföra sin afsigt. — Vi skola följa er, yttrade Pike. Ni får ej gå ensam, må ni tro. Men jag vill gå, säger jag er. Jag har ingen lust att stanna här en enda sekund löne gre. Jag... hvad för slag?... Fra Bumps hade under så många år vant sig att iyrannisera sin lille medgörlige guhbe, att hon såg på alla män med ett visst amazoniskt förakt. — Till sin förvåning upptäckte hon nu, att det fanns personer äfven af det manliga könet, som icke läto kujonera sig. Hennes djerfva försök att knuffa undan poliskonstapeln blef bemött af denne på ett sätt, som väckte hennes häpnad och fasa; han framtog nemligen ett par handklofvar och satte dem på henne,