Dagens Nyheter – 31 augusti 1866, sida 3

häpna irländskan hann uppgifva ett nödrop eller ! tänka på att fly — ett försök som i alla fall skulle ha misslyckats — hade han ryckt barnet ur hennes famn och ville lemna det åt Redmond hvilken nu äfven blef synlig. Men den olycklige fadren ville ej mottaga den nyfödde utan sade med en röst, som vitnade om stark sinnesrörelse: — Gif den lille åt er kamrat. Joe Kerl tog barnet i sina armar och satte sig 1 vagnen. — Vansinnige! ropade Katty, vill ni taga ert eget barns död på ert samvete? — Jag har redan sagt er, att jag icke längre traktar efter dess lif. — Ni vill mörda gossen, säger jag er, utbrast qvinnan, i det hon föll på knä och fattade honom i rocken. Han skall dö, omicke jag är med honom och omhuldar honom... Redmond, tillade hon, är er natur förändrad? Påminn er henne som har gått bort före er... hon, hvilkens hjerta ni krossat, blickar, sörjande dfver sitt barn, ned på er! Ehuru den vilseförde mannens beslut förblef orubbligt, insåg han likväl nu nödvändigheten af att icke skilja den nyfödde ifrån hans amma; han upplyftade henne derföre och satte henne i vagnen. Jo2 Kerl, hvilken kände sig något besvärad af sin börda, afstod den villigt åt Katty som med glädje återslötsin vävinnasbarn till sitt bröst. Under tiden hade Ruben Geldart ej varit overksam. Hvad vinu berättat hade försiggått så hastigt att både qvinnan och lille Redmond befunno sig i vagnen innan han någorlnuda hemtat sig från sin öfverraskning. Emellertid