Dagens Nyheter – 31 augusti 1866, sida 3

lidande, försäkrade hon att hon hade så myc ket pengar som kunde åtgå under resan, och bad honom låta henue erlägga samma afgift som alla andra. Katty hade en icke ringa portion af den stolthet, hvilken karakteriserar irländska nationen. — Det är en redbar väns skyddande arm jag behöfver, sade hon, men inga allmosor: — En vän yttrade Kiplin. Var lugn, herr Ruben är en handfast karl. och han har sin jagtknif med sig fastän gamla frun icke tycker mycket derom : : Och dessutom, skall jag säga, har äfven jag fått ett par armar, som heta duga... Jag vill se den som står qvar på benen, sedan jag lagt till honom riktigt med knytnäfven. Den unge qväkaren blef nedslagen, då han hörde denna påminnelse om sin mors ofta framställda önskan att han aldrig skulle bära vapen på sig. Landsvägarne voro den tiden mycket sämre än i våra dagar, ehuru de nu visst icke äro så goda som man billigtvis kan begära. Emedan det regnat mycket under de närmast föregående dagarne, sjönko hjulen djupt ned i den uppblötta , marken, hvadan hästarne måste använda alla krafter, för att draga sitt tunga lass framåt. Ibland måste kusken rentaf leda den främste hästen: Han gjorde detta då den vagn, hvari Redmond och hans båda följe slagare åkte, upphann diligensen, Som gardinerna voro nedfällda för vagnsfönstren, kunde icke Katty se de personer som befunno sig inuti densamma. Plötsligen , hoppade Jorrocks ut på landsvägen, sprang fram till diligensen och innan den