Dagens Nyheter – 31 augusti 1866, sida 2

det om att hon kände hans karakters dålighet smärtade honom djupt — det var början till hans straff. Också hade han icke nu mod att se henne. Han stannade på gården och sade till sig sjelf: — Jag skall gå ned till sjön och se efter alt fartyget är segelfärdigt. Knappt hade Ruth, som från ett fönster gifvit akt på honom, sett honom promenera bort, förrän hon tog Hanna med sig och gick till Rubens moder på besök: Den stuga som beboddes af fru Geldart varuppbyggd i en liten trädgård straxt utom staden. Den såg rätt treflig ut. Gardinerna i fönstren voro utmärkt rena och luckorna, till färgen mörkbruna, tycktes vara nymålade. Enkan varseblef sin systerdotter, då hon kom gående genom trädgården, och skyndade att mottaga henne i dörren. Intet under att Ruben ömt älskade sin moder; ty i hennes anledtsdrag stodo godhet, hjertlig välvilja och fromhet tydligen att läsa. Hon hade en gång varit vacker, ja hon var det ännu fastän sorgen och tiden jagat de:friska rosorna från hennes kinder och fårat hennes panna. Hon hade en hvit mössa på hufvudet, under hvilken det silfvergråa håret framstack på båda sidor om ansigtet: I likhet med de flesta qväkare (fru Geldart var en sträng och samvetsgrann medlem af denna sekt) anförtrodde hon sällan någon, som ej tillhörde nämnde samfund sina känslor och tankar; Uti sitt omdöme om sina medmenniskor mild och öfverseende såsom den gudomliga kärleken, skulle hon, ifall fråga