Dagens Nyheter – 31 augusti 1866, sida 2

set me — — så att endast en högst ringa del af det kapital som vid hennes mans död tillhörde firman, kommit henne och hennes son till godo. Voro hennes tankar verkligen sådana, bannlyste hon dem genast såsom alldeles onyttiga, ur sitt sinn. Tennes grundsatser -kunde ej tillåta henne att på något sätt söka förmå dottern att förråda sin fader. Hanna inkallades; när hon fick veta att hon skulle qvarstadma hos fru Geldart, brast hon i tårar: — Jag vill återvända med dig Ruth! utropade hon; din faders vrede har måhända saktat sig, och jag vet sannerligen icke hvarigenom jag gjort mig förtjent deraf; så fruktansvärd hans förbittring än är, vill jag likväl heldre underkasta mig den än skiljas. från dig. Enkan såg på henne med en vänlig min: — Jag kan ej svarstanna, fortfor den unga flickan, då jag vet att du vistas ensam med honom uti detta ödsliga hus och ej har någon som älskar och uppmuntrar dig eller talar ett fridens ord när vreden omtöcknar hans förstånd. . — Detta är idel barnslighet, anmärkte Ruth; det är ju omöjligt att min far skulle vilja göra mig något ondt. — Icke något ondt säger du? utbrast tjensteflickan; jag hörde väl huru han slog dig. Ruth slöt henne i sina armar, för att hindra henne att fullfölja meningen men det var för sent; ordet var utsagt. — Slog! upprepade mostern och hennes bleka ansigte färgades af förtrytelsens rodnad; Ruth, Ruth! hvarföre har du dolt detta för mig? O vore min son här, ;:: Måhända, fortfor hon