Dagens Nyheter – 31 augusti 1866, sida 2

af med sig på hang egor. En annnan gång sedan pigan var försvunnen, men innan liket ännu funnits, hade han haft ett liknande yttrande, till ett annat vitne. Han hade under sitt arbete ofta fallit i djupa funderingar. Då folket efter lysningen gick ut för att uppsöka den döda, hade tvänne bland sökarne sett Samuel komma ut ur en skogsdunge och, kommen närmare, tillsade han dem att gå åt annat håll, ty i skogsdungen hade han sökt; men då sökarne icke dess mindre fortsatt den började riktningen, hade de straxt derefter börjat känna liklukt och snart påträffat liket i samma skogs dunge. Samuel hade genast vid likets påträffande blifvit så medtagen att han måst stöda sig vid träden för att kunna gå. — Då vitnesförhören voro slutade hade Samuel återfallit i sin envisa inbundenhet, och domaren måste flera gånger erinra honom om ehans löfte. Slutligen blef han dock bringad erkänna att han velat visa sökarne åt annat håll. Nå sade domaren, cnu äro vitnesförhören slutade; vill du nu ha det som vi kommit. öfverens om,. aJac, svarade fången med en ihålig ton, som jemte hans skygga blick lofvade domaren mycket arbete för att få reda på sanningen. På fångens svar blef tingsmenigheten tillsagd att afträda. Detta var det öfverenskomna vilkoret för att han skulle bekänna; men ännu två timmar derefter hade han icke låtit locka ur sig någonting, som rimligtvis kunde antagas vara sanning, utan uppdukat den ena lögnen efter den andra. Slutligen, då kl. var 10 på aftonen, föll han i gråt och började omtala, att han kommit gående i sin hage och der sett Anna Kristina Danielsdotter jemte tvänne dränggossar gå och plocka bär. Pigan hade då gått till honom och öfverhopat honom med skällsord och förebråelser samt slutligen, sedan de kommit på ett längre afstånd från gossarne, ryckt upp ur klädningsfickan spetsen af en lie och dermed hotat Samuel, som då i hast ryckte den från henne och, utan att veta hvad han gjorde, dermed skar halsen af henne. Han hade stått öfver henne tills han öfvertygat sig att hon var död. — Så orimlig denna bekännelse tycks vara, kunde Samuel ej förmås att gå sanningen närmare. Tingsmenigheten fick nu åter inträda, och domaren uppläste bekännelsen. Allmänna åklagaren yrkade dödsstraff å Samuel Reinhold Jonsson. Sedan rätten öfverlagt, efter det menigheten åter fått afträda och troligen äfven parterna, afsades det utslag, att må let skulle ånyo förekomma å första rättegångsdagen af häradets nästa hösteting den 18 instund. Sept., och skulle emellertid fången föras till Lid, för att taga reda på mordvapnet, samt derefter till länscellfängelset åter införpassas. Då åklagarens yrkande af dödsstraffet upplästes, yttråde fången det vara hårdt. Mordvapnet lärer vid undersökningen i mördarens hem blifvit der funnet.