Dagens Nyheter – 31 augusti 1866, sida 1

Sken och Verklighet, loman af J, FP. Smith (fört. till Dick Tarleton m. fl (Forts. fr. föreg. AF.) — Ja, ja, svarade Ruth, du skall få lemna detta olyckliga hus. Det kan icke längre vara ett hem för dig. ... Ack! detbar aldrig varit ett hem för någondera af oss. Jag vet icke, hvart du skall taga vägen, eller huru jag skall kunna förse dig med hvad du nödvändigt behöfver till ditt uppehälle; ren härifrån skall du, det lofvar jag. — Kanske också du, Ruth, vill söka dig en annan vistelseort? frågade tjensteflickan. Qväkerskan betraktade sin fader, som ännu satt i stolen, efter allt utseende fullkomligt medvetslös. Jag är hans barn, genmälde hon allvarligt, och får icke öfvergifva honom..: Följ mig, tillade hon, så skola vi rådgöra med hvarandra. De båda flickorna lemnade rummet, utan att den gamle gjorde någon min af att hålla dem qvar. Under nära en timma förblef han sittande orörlig på samma ställe. Hans ögon voro oafvändt fästade på det med saud beströdda golf vet, likasom hade pirighetens demon hviskat i hans öra att sandkornen voro af guld och uppmanat honom att räkna dem, -En Jljudlig bultning på dörren väckte honom ur dena dvala, hvari han var försänkt. Han strök sig för pannan med, handen. — Hon vet allt, mumlade han — allt! Jag har ofta misstänkt att så är, då jag sett hennes blåa ögon fästade på mig med ett uttryck