Dagens Nyheter – 31 augusti 1866, sida 1

ten celler att Delphinen Öå helte hans eget fartyg) gjort en vinstbringande tur. När afreste han? — Vid deggryningen, i Kiplins — Och ni anar icke huru det förhåller sig? utbrast Jorrocks i en ton ef förekt. Men jag gör det, jag. Ännu är ingenting förloradt. fOvinnsn och barnungen följa med honom, det är säkert. Kiplinv kan icke ha hunnit lånet... icke Jängre än till Harble Downs, tillade han; efter att ba rådfrågat en tung silfverklocka, som han tagit upp ur fickan. Vi skola nå dem, om vi blott skynda oss. En öfverliggning hölls, och man heslöt att Redmond, Jorrocks och Joc Kherl skulle afresa i en vagn, tillhörig en bland midlemmarne af det stora lurendrejare-sällskapet. Nödiga anstalter blefvo genast fogade, och inom mindre än en fjerdedels timma var allt i ordning till att anträda färden. Just då de ekulie a upp i åkdonet, lade Ephraim Sleck siu hand på ONeils arm och sade: -— Du är en modig man och krigare till yrket; men jag ber dig vara försigtig då du träflar min unge slägtinge Ruben Geldart. Af de utländska kaptener som besökt vår hamn har ban imnhemtat en ovanlig skicklighet i försvarskonsten och han handterar värjan vida bättre än pennan. Redmond åhörde honom lugnt och ett leende öfverfor hans ansigte. — Förakta icke min varning, tillade gubben; pojken låter miusann icke Icka med sig. Fråga din följeslagare, han har pröfvat honom han. Jorrocks, som höll på med att undersöka