Dagens Nyheter – 31 augusti 1866, sida 1

lefva instängd i sin jungfrubur, får ni skylla er sjelf. Hvarföre lagar ni icke att hon blir gilt? Ett hånfullt leende krusade för ett ögonblick den gamle girigbukens läppar. Han hade genomskådat smuglaren och kände fullkomligt de förhoppningar denne hyste, något hvarom Jorrocks sjelf icke hade den minsta aning. Dock hade Epbraim aldrig fästat någon vigt vid hans ömma låga; han kände sin dotter alltför väl, för att icke vara fullt säker om att hon aldrig skulle skänka sitt hjerta åt en sådan man som Jorrocks. Då han kom in på kontoret, hvarest Redmoad OMNeil tillbragt natten, fann han denne vara vid särdeles dåligt humör. Den fara, hvari han i egenskap af en biltog rebell hotades, var icke att leka med; han visste att han skulle mista: lifvet om han blefve gripen, och började misstänka något slags förräderi. — Ar det så ni håller hvad ni lofvat? voro hans första ord till Ephraim. Jag har väntat er med den största otålighet. Ha Katty och barnet blifvit förda ombord? — Nej, svarade den gamle; de ha flytt från min bostad. — Usling! utropade landsflyktingen, som råkade i raseri, då han fann sig bedragen för andra gången, ni har ljugit för mig... ni har förrådt .. . sålt mig! Den unge mannen fattade den värja, hvarmed Jorrocks hade försedt honom. -— Var lugn, min herre, sade den sistvamnde, och låt icke passionen förblinda ert förstånd. Hvad beträffar ert yltrande att Pphraim ljugit för er, så har jag dervid ingenting att erinra; men att antaga det han förrådt er, är ju all