Dagens Nyheter – 31 augusti 1866, sida 1

af medlidande. Emellertid, tillade han, är det hårdt att stå såsom en brottsling inför sitt eget barn, att känna det förakt blandar sig med den naturliga vördnaden och ömheten.... Och dock är det för hennes skull jag sökt samla förmö genhet, blott för hennes skull; hvilken annan skall väl ärfva hvad jag eger, sedan jag dött en gång: Huru många hafva ej tystat samyetets röst genom en dylik sofism, öfvertygat sig om att ändamålet helgar medlen? Anyo bultade man på dörren. — Ahl det hade jag alldeles glömt bort, utbrast han, suckande som en person hvilken nyss vaknat ur en dröm. Alldeles såsom en maskin sättes i rörelse, återtogo den gamle mannens anletsdrag sitt vanliga uttryck; men blåa ringar omgåfvo bans gråa ögon, och hans panna fuktades af svett. Emellertid gick han och släppte in — Jorrocks. — Kapten tror att ni förgätit ert löfte till honom, yttrade smuglaren. — Jag följer dig, genmälde Ephraim. — Det är ingen tid att förlora; fartyget måste afgå aldra sednast om två timmar, eljest får det tidvattnet emot sig. ... Penningarne äro aflagda för er räkning, och allt är färdigt. Vid denna påminnelse om betalningen för det tillämnade nedriga dådet spratt den olycklige gubben häftigt Vill. — Harv, hvad kommer åt er? frågade Jorrocks och såg nyfiket på honom. -— Ingenting, svarade qväkaren lugnt; vi äro alla i behof af tålamod här i verlden, och mitt har i dag blifvit svårt frestadt. — Bah! om mamsell Ruth tröttnat vid att