Dagens Nyheter – 30 augusti 1866, sida 2

-— Hon har fiender tillade Ruth, som vilja skilja benne från det barn hon medför. — Var icke rädd; så länge hon är i mitt sällskap, skall ingen ofreda henne; åtminstone måste den anfallande taga mitt lif först. — Jag tviflar icke på ditt mod, Ruben, genmälde den unga flickan; men var försigtig : .-. för din mors skull. Och nu, än en gång farväl! — Gud välsigne er, sade den tacksamma Katty. Sedan jag lärde känna er, har jag fått bättre tankar om Englands folk. — Goda menniskor finner man öfverallt här i verlden; illa vore det annars, anmärkte Ruth. Adjö nu med dig, måtte du nu hinna till ditt hem utan att träffas af någon olycka. Såsnart irländskan tagit platsi diligensen, sattes denna åter i gång, och Ruth vände tillbaka till sin fars boning. Hennes frånvaro hade tydligen icke blifvit upptäckt, ty Ephraim helsade god morgon, på henne i sin vanliga lugna ton; då de träffades vid frukosten klockan sju: Ruth hade tillsagt Hanna att icke visa sig i matsalen. Hon ville ej att den lilla tjenstflickan skulle bli vitne till det stormiga uppträde som, efter hvad bon förutsåg, skulle komma att inträffa, då hennes far fått veta att Katty flytt. Sedan qväkaren ett par gånger sett åt dörren, liksom väntade han att hans gäst skulle inträda, vände han sig slutligen till sin dotter och frågade om hon varit inne hos irländskan på morgonen: — Qvinnan har redan rest, svarade Ruth; — Med din vetskap?