Dagens Nyheter – 30 augusti 1866, sida 2

så utveckladt, att han kan fatta bönens betydelse. — En önskan har jag, som du måste lofva mig att uppfylla, sade qväkerskan. — Och hvilken är den? s — Nämn ingenting om min far till Ruben Geldart — jag menar den unge man som skall göra ressällskap med dig. — Icke ett ord, svarade Katty, som möjligen anade motiverna för hennes begäran. Ack! tänkte hon, det måste vara svårt för dufvan att vistas i gamens näste. Nu blef postvagnen synlig; den drogs af åtta stora, starka hästar. Främre delen deraf var fylld med gods, och i den bakre funnos platser för passagerare. På den tid hvarom vi skrifva, var det mycket allmänt att färdas i diligens från ena orten till den andra. Ruben Geldart, som ännu icke satt sig upp i vagnen, utan helt lugnt gick bredvid kusken, blef ej litet förvånad, då han fick se sin kusin. — Ruth! utbrast han och hans ögon strålade af glädje öfver det bevis på tillgifvenhet, han ansåg henne ha velat gifva honom, hvaraf kommer det sig att du är ute så tidigt på morgonen? — Icke af det skäl du tror, svarade qväkerskan med ett mildt småleende. Jag vill göra en god gerning. Denna qvinna har behof, icke af pengar, ty hon säger sig ha medel att bestrida resekostnaderna, men af skydd, och som du nu skall fara till den stora staden, vill jag rekommendera henne åt dig. Du lofvar jw att taga vård om henne? — Ja, mycket gerna: