Sken och Verklighet. Roman af J. F. Smith (förf. till Dick Tarleton m. fl.) (Forts. fr. föreg. AZ.) VI. Få äro de som ej någongång erfarit den förslappning, hvilken följer på stor öfveransträngning eller häftig sinnesrörelse, till dess att sömnen, det starkaste af alla botemedel, återställer krafterna. Brottslingen, som utmattats af en lång ransakning, blir ofta uppväckt ur djup slummer, då han skall föras till afrättsplatsen, och soldaten, som kämpat till dess han dignat ned af trötthet, sofver lugnt bredvid kanonen, utan att störas af de oupphörligt dånande skotten. Man må icke undra öfver att Katty — hviliken alltsedan den dag hennes väninna landsteg ä Folkstone, lefvat i oro och sorg, utsatt for stora faror, som tvungit henne att ständigt vara på sin vakt — lät naturen uttaga sin rätt och sjönk i en vederqvickande sömn, då hor nu ändtligen trodde sig sjelf och barnet vara i säkerhet, åtminstone så länge hona vistades under Ephraim Sleeks tak. Den trogna varelsen hade tillslutit ögonen med full förtröstan och tillit till försynen, öfvertygad om att en engel vakade öfver henne. Så var ock fallet. En engel — om också ieke klädd i den himmelska skrud, som begagmas af de saliga 1 ljusets boningar, utan i den unga qväkerskans enkla drägt — fanns i hennes närhet, som icke sof, utan endast tänkte på huru hon skulle förebygga den olycka, hvaraf