nar AA Jorrocks, tror ni, fartyget är färdigt att afgå från Dover. — Aldra sednast klockan åtta, svarade smuglaren. — Godt. — Men huru skola vi få qvinnan ombord? frågade Joe Kerl. — Jag har tänkt på den saken, sade Ephraim. Qvinnan är, oaktadt all sin bes slutsamhet, mycket lätt förd hvart man vill, blott man riktigt förstår sig på henne. Ser ni, hon har den egenskapen att vara synnerligen lättrogen, och tack vare det vänliga uppförande jag iakttagit mot henne, hyser hon nu den fullkomligaste tillit till mig. Jag skall säga henne att fartyget är destincer adt till London och råda henne att följa med dit, emedan hon derigenom säkrast undgår kaptenens förföljelser. Ni kunna lita på atv hon lyder mitt råd. De båda smuglarne och Redmond fuano förslaget ypperligt och började samspråka derom. Men Ruth stannade icke längre qvar; hon hade hört nog. liter att med ljudlösa steg ha sprungit öfver gården, skyndade hon in i Kattys rum och väckte den stackars qvinnan ur hennes sömn. Knappt hade amman blifvit under ättad om ra hotade hennes väniuvas 3 ck kraft och själsnärva 1: lindarne ro modigt och förståndigt folk och Kauy var intet undantag från deona allmänna regel. — Så länge jag är i er faders hus. anser jag mig vara säker, min goda mams hon. Har jag icke ätit vid hans bord: — Jo, det har du. — Och sofvit under hans tak? sade